170806 - saker ett liv med endometrios har lärt mig

när man har jätteont och ens enda val är att ligga och vila, så blir det lätt så att tankarna börjar snurra. det är även väldigt lätt att man hamnar i negativa tankebanor där man tycker lite för synd om sig själv.
för att inte det skulle hända har jag försökt göra en liten lista om vad jag har lärt mig av att ha endometrios.
 
- det är helt okej om ens enda bedrift är att ta sig från sängen till soffan. 
- om man ser fräsch ut så känner man sig fräschare. för min del så kan det innebära att jag sminkar mig, trots att jag inte ska lämna lägenheten. för någon annan kanske det innebär att lägga tio olika ansiktsmasker eller att fläta hela håret. huvudsaken är att man själv trivs och känner sig bättre. det finns nog ingen som blir glad av att se ett spöke när de tittar sig i spegeln.
- jag har fått en ökad förståelse för människor. jag har nog alltid haft lätt för att sätta mig in i andras situationer, men i och med att min egen sjukdom inte syns, så känns det ändå som att jag har lite lättare att förstå att andra människor också har bagage med sig. det finns garanterat en anledning till att kassörskan är grinig eller att busschauffören inte ens hälsar.
- man orkar alltid mer än vad man tror. jag har velat ge upp så många gånger, men varenda kramp och varenda skov har jag kämpat mig igenom. varje gång har det gått över.
- vikten av att stå på sig! om jag hade nöjt mig med att höra "det är bara mensvärk, bit ihop" så hade jag nog inte pallat så länge. nu har jag en diagnos, och jag har hopp om att det en dag kommer att finnas ett botemedel. kanske inte under min livstid, men någon gång.
- att det är helt okej att be om hjälp. jag är fortfarande ganska dålig på det där, men ingen tycker att man är jobbig för att man ber om hjälp med handling då man inte orkar stå, ber om skjuts till sjukhuset eller liknande. så länge man inte tar det för givet.
- att man måste lyssna på sin kropp. det där är jag också ganska dålig på, men jag försöker att jobba på det. jag får fortfarande dåligt samvete varje gång jag ställer in något eller är sjukanmäld från jobbet, men jag försöker tänka att jag inte hade varit så rolig/gjort någon nytta om jag varit där och inte haft ork. då är det bättre att ladda batterierna och kunna vara på topp nästa gång.
#1 - Carola

Men vännen, du är jättestark som trots allt orkar släpa dig till jobbet! Jag förstår hur det är att ha en sjukdom som inte syns. Ingen tänker ens på det trots att de vet att jag ÄR sjuk.
Kram fina du ❤❤