171012

Jag känner att det blir mycket inlägg om Endometrios nu för tiden, men jag är så jäääkla less. 
 
Det är så otroligt tröttsamt att alltid ha ont. Att nästan alltid känna att jag inte orkar med saker, för det är så utmattande. Jag tror inte någon förstår hur trött man blir när det alltid känns som att någon stampar på ens mage (eller hugger med en kniv, eller försöker gräva ut ens livmoder, eller gör "tusen nålar" runt hela ens reproduktiva system). I alla fall inte om man inte har upplevt det själv.
 
Jag är 26 år och det känns stundtals som att mitt liv är över, trots att det inte ens börjat. Det finns liksom ingenting roligt med att stoppa i sig hormoner som påverkar en extremt mycket psykiskt. Speciellt när de inte hjälper. Det finns ingenting roligt med att bli sängliggandes flera gånger i månaden eller att ännu en gång behöva säga "nej, jag orkar inte idag".
 
Nu för tiden är det väldigt svårt att planera framåt, trots att det är precis det jag måste göra. Ska jag orka hitta på något, ja då måste jag vila både före och efter. Det spelar ingen roll om jag ska umgås med en kompis, städa eller jobba. Jag måste återhämta mig. Trots mina försök att planera in vilotid så är det inte alltid det hjälper. Rätt vad det är så har man en sämre dag och så hjälper inte all återhämtning i världen, så då måste man avboka saker. Vet ni hur dåligt samvete man får av att avboka saker? Fruuuuktansvärt.
 
Ääääh jag vet inte. Jag är bara less och gnällig. Imorgon är det förhoppningsvis bättre.
 

171011

Igår kom min mens, vilket var väntat. Vad jag inte hade räknat med (fast jo, kanske ändå lite) var att jag skulle få SÅHÄR ont. Jag har legat helt utslagen, trots starka smärtstillande, och försökt hänga med i föreläsningarna. Är så glad och tacksam över att det finns möjlighet att streama dem 9 av 10 gånger.
 
Ska lägga mig och vila nu igen, hoppas på att det känns bättre när jag vaknar. Men det är så svårt det där också, att låta sig själv vila tillräckligt. Det finns ju så många ska, måsten och borde.
 
Håkan Hellström