180121

Om någon får för sig att ifrågasätta min envishet någon gång så tänker jag skylla på mamma. Det måste vara av henne jag har ärvt den.
 
Vi åkte för att hämta min nya byrå idag. Vi hade kollat så att den skulle rymmas i bilen, då slipper man skotta av släpet och allt sådant.
 
När vi skulle lasta den så hade dock bilen bestämt sig för att jävlas. Det gick inte att öppna skuffluckan utifrån. Vi försökte hur mycket som helst, men det gick inte.
 
Vi fick in byrån i bilen ändå, tvärsöver. Den stack ut lite och ena dörren gick inte att stänga, men vi kunde flytta oss från säljarens hus i alla fall. Alltid något!
 
Efter många om och men lyckades vi hitta en liten plastgrej längst bak i bilen som man kan trycka till för att öppna luckan inifrån. Jag har aldrig varit någon särskilt smidig person, men jag kände mig ännu mindre smidig när jag klättrade över sätet (som inte gick att fälla ner för att det stod en byrå ivägen) för att komma åt den där lilla plastgrejen.
 
Vi fick upp skuffluckan och kunde lasta bilen som normalt folk, men för att kunna lasta ur byrån behövdes det såklart klättras in igen och öppna inifrån. Rena rama gymnastikpasset!
 
Med hjälp av mamma står nu byrån på plats i hallen i alla fall! Jag blev supernöjd. Lite extra nöjd eftersom att jag vet hur mycket vi har kämpat, haha.
 
 

Kommentera här: